Orolig- ändå

Är det så här jag ska leva resten av det liv jag har kvar? Projektanställningar som går in i varandra, extraknäck som runner och glassiga uppdrag som DJ. Det är på sitt sätt väldigt givande, roligt och alldeles underbart att få jobba med olika former av kultur. Men inte fan blir man feterik på det- och hela tiden bär man på den där gnagande oron över nästa jobb och ifall man kommer att ha några pengar till hyra om några månader, till hösten, till jul. Man kan ju få cancer för mindre.
Även om jag var otroligt nöjd där ett tag. Att direkt efter Filmfestivalen bara hoppa på nästa jobb- utan några avbräck. Visst jobbet på PK är bara på 60% men det betalar ju räkningarna. Vidare så ringde Live Nation i torsdags och undrade ifall jag ville hoppa på några runnerjobb igen- så på fredag gasar jag med minibuss i stan så Tokio Hotels frisyrer krullar sig. Älskar att jobba på de stora arenorna- Ullevi och Scandinavium.