Resan upp till Råsunda var min första organiserade supporterresa till en bortamatch. Om jag inte hade haft Jonas och Thomas med mig på tåget hem hade jag blivit totalt knäckt. Vi och många med oss höll flaggan i topp genom diverse förnedringar. Ett axplock ur lördagens rövkukar: AIK hade trashat X2000 på väg hem från att ha bärgat guldet i Göteborg. Därför fick vi ta mjölktåget upp. En motherfocking mentalt challenged man, som då tyvärr höll på Blåvitt, vandaliserade kiosken på vår sektion med resultatet att det inte fanns en endaste öppen liten lucka där man kunde köpa något att äta eller dricka under matchen. Efter att ha förlorat slussades vi ut ur arenan och in i bussar- där vi sedan satt i 40 minuter och bara väntade som sitting disco ducks på att Firman Boys skulle anfalla från flanken. När vi äntligen bussades bort, kördes vi till Älvsjö istället för Centralen. Där visade det sig att just vårt spår var strömlöst. På alla spår runt oss vinade det förbi tåg efter tåg. Där satt vi i en timme och 45 minuter och väntade på ett diesellok från Murmansk som skulle dra iväg oss dit strömmen växer. Sista biten satt vi i totalt mörker. Sweet. Återigen, vilket gyllene tillfälle för alla retarderade våldsromantiker att slå till. Hade varit lätt som en plätt. Iallafall innan alla poliser i Stockholmsområdet kommenderades ut till Älvsjö station för att slå järnring runt ett stackars mörklagt InterCity-tåg.
Men som sagt- människorna i min vagn var helt underbara. Vi nådde helt nya höjder av Göteborgshumorn. Jag har inte skrattat så mycket att jag fått kramp i magen sedan jag typ såg Ukhov hoppa höjd full.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar