Med styret nere vid knäna och sadeln så pass högt så att jag knappt når pedalerna - och jag har långa ben. Hjulen lika små som Hjulbens och styret kort som närminnet på en fyllekaja.
Don't despair little Natri. Imorgon tar jag min IKEA-cykel till jobbet istället. Den som kom ur en liten, liten låda, cykeln som jag fick skruva ihop själv. Där växlarna hoppar ur, kedjan hoppar av och pedalerna inte klarar av ett vanligt gott tryck från foten när man ska cykla iväg vid ett trafikljus tex. Då låter det alltid som om cykeln ska braka samman.
Jag tror på farmor och en ljus framtid. Hon sa att vi skulle låta mössan gå runt och håva in cash till en sprillans ny cykel till mig. Mössan är ute och går runt runt runt. Jag ska ha en sportcykel- jag vill åka fort. Jag vill cykla som en GUD, som Cykeljesus, lika fort som den Helige Ande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar