söndag 14 juni 2009

Steget från Push till Clandestino är ej så långt


När man är bakis vandrar tanken på väldigt udda vägar. Man fastnar lätt för detaljer som man annars inte ägnat en tanke. Inte sällan kommer man på helt fantastiska idéer och lösningar på diverse. Hjärnan hamnar i någotslags galet geni-status vare sig man är redo för det eller ej.
Blev botad av treo och samarin samt basvibrationer i studion - dit jag släpade mig själv kl halv två. Satt på golvet och ojade mig- och började plötsligt må bättre. Tror verkligen att musik och särskilt basvibrationer får cellerna i kroppen att reparera sig genom att de börjar vibrera. Resultatet = välmående.
Tog med en pizza på pakethållaren som jag käkade med stor glädje väl hemma.
Blev sugen på att gå och titta på Göteborg String Theory på Röda Stens Clandestinofestival. Nathalie, Glidtacklarräkan, fixade in mig. Räkspekt RÄKSPEKT! 
Midaircondo-ÅH!! Vilken låt. Vilka röster. Försvann rätt in i en helt annan värld när de körde. Wildbirds and Peacedrums var grymma och Hajens samt Sarah Assbrings röster gav mig ståpäls av välbehag. Var dock tvungen att gå ut ur tältet när de värsta dissonanserna och gnisselgrejerna tog vid. Inte helt friskus än. Avantgarde var inte riktigt min grej denna söndag. Om det överhuvudtaget någonsin har varit min grej.
Träffade och såg en massa fina människor där ute. Holgerssonskan, Barustan, fyra Räkor, herr Nilsson och Nyberg och fröken Mårtensson för att nämna några.   
Var även tvungen att titta till japanerna som skulle ha konsert med ansiktet: de hade ett gäng sladdar fasttejpade i ansiktet som de sedan kopplade in i diverse laptops och mojänger. 
Satt en stund nere vid vattnet i solen innan jag cyklade hem. På det hela en väldigt fin dag- som jag avslutade på Triumfglassen, i badkaret och senare i sällskap av diverse serier på televisionen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar