Att fota koruset är som att försöka få en hel JAS 39 Gripen-upplevelse på bild. Det går inte att få in alla parametrarna i ett foto. Kossorna hade så stela ben när de stagade ut som på sådana cirkuspinnar till ben från ladugårn. När de hajade att det var gräs på gång studsade de framåt, viftade på svansen och hoppade omkring lite i otakt med sig själva- tänk fyra långa stelopererade ben, ett jättejuver som svängde som en pendel, en kropp som visste hur man kråmar sig men glömt hur man gör det rent fysiskt. Kossorna råmade och stångades. Tog små skutt. Piskade med sina stripiga och geggiga svansar. Puffade på varandra. Ystrade omkring med hö i käften. De stolpade fram till folk med hund och nosade på dom- mest hundarna. Slickade sig själva i näsborrarna med sina långa vita tungor. Såg till och med en som fick något i vrångmagen och frustade och nös ett gäng gånger och till slut hamnade en massa kosnor på en gubbe som stod närmast. Kor är väldigt lika hästar- len mule/nos, stora fina ögon, pälsen är lika sträv, och tungan likaså.
Jag och Therese köade till kanelbullar och mjölk. Vi gick tipspromenaden. Och när klockan började närma sig elva - och släppet- gick vi närmare och närmare husknuten där korna skulle komma ut. Helt plötsligt fick alla börja backa- och jag fick av en slump den bästa platsen. Jag stod inkilad mellan Arla-lastbilen och stängslet- en halvmeter ifrån: första kon tittar ut! Drottningen kallade de henne- hon var 12 år gammal. Mjölkkossor brukar bara bli runt 6 år- för de är som elitidrottare, sa koproffset som hade frågestund efteråt. Kolla Drottningen på bilden.
Det enda som var olustigt ute i Kåhög var den lilla bingen utomhus där de ställt två kalvar och två killingar med sin mamma. De hade ingenstans att ta vägen när helvetesungar sparkade på stängslet och de blev så rädda.
Varför kan inte föräldrar vara lite mer nazi med sina barn- när det kommer till djur får man tamigfan lära sig att bete sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar