Det gick suveränt bra igår kväll att titta på The Mentalist och Oscarsgalan på TV och Inter-Manchester United på datorn. Ett öga på varje ruta.
Morsan hävdar att jag är inne i min manifas igen- javisst, mani klår ju den depresssiva fasen med tusen och åter tusen galaxpoäng. Enligt morsan är även depression en rikemanssjukdom, inget vi i arbetarklassen har tid med. Men mani däremot, det kan vilken tok som helst ha.
Var och tränade efter jobbet både i måndags och igår- igår körde jag ett dubbelpass; Body Balance och dans. Måndagens muskelpass satt i benen märkte jag. Under danspasset hade jag sån mjölksyra i benen att jag var om möjligt ännu stelare än Pappa Långben.
Mina manifaser har alltså tagit sig i uttryck på följande vis: brödbakning, barhoppning och nu träning. Känner att jag hittat rätt nu- känner mig så jävla pigg-bara efter cirka en och en halv veckas hårdträning. Är det så här det är att vara morgonpigg? Grymt ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De som är maniska på redigt menar ju att det är bästa tiden i livet, man är fränast i hela världen - tills man faller ned då, så jag vet inte om det är att föredra eg. En kvinna som var på Oprah för ett par månader sedan berättade om hur hon i maniska perioder kunde köpa stora hus och grejjor, som hon inte hade råd med eg, men det kändes underbart i stunden! :)
SvaraRadera