Krunegård och Wilson

Hann med båda två igår- efter jobb och stenhårt pass på SATS, mitt andra hem.
Kom fram till Brew House precis när Markus Krunegård gick på. Hans förra spelning i Göteborg på Storan var så jävelusiskt bra. Helt utan pauser- alla låtar bara flöt in i nästa. Man fick inte en andningspaus. En av förra årets bästa konserter. Gårdagen hade lite svårt att mäta sig med förra gången- men visst var det bra, igen. Har dock svårt för jam. Vissa nya låtar hade långa afro-jam partier. Nä, jam är den lägst stående varelsen i en replokal- och en dinosaurie på scen.
Rusade till Nef - kom fram när Jenny Wilson var inne på den tredje låten. Blev helt trollbunden. För det första är Jenny en sådan uppenbarelse. I grön basker, grön klänning- och hennes utmejslade ansikte- hon ser ut som en romersk skulptur hela hon. Och vilket band hon har. Särskilt saxofonisten. Ett instrument jag inte har så mycket till övers för- men den här bruden hon var ju helt inspirerad av saxofonguden. Har inte hört en saxofon låta så där förut. Utöver Jenny bestod bandet av 3 kvinnor och en man. Bra fördelning.