Ramel

Igår på Stadsteatern var Ivar Wiklander sån fin storyteller i matsalen under pjäspausen. Han hade drömt att Sverige vann mot Portugal med 4-0. Sverige hade fått in en ny vass spelare som hette Ramel. Han gjorde hattrick i första halvlek- portugiserna hade inte fattat att Ramel var farlig. I andra halvlek vaktade de Ramel stenhårt. I ett anfall passar Ramel till Henke- som tror att det är väggspel på gång- och passar tillbaka och Ramel lägger mål, igen!

Jag drömde om min förra kille - att hans nya tjej var så jävla fin, kurvig, rolig, stabil och tog med honom hem till sina föräldrar på direkten på en sådan fin föräldramiddag man kan ha i svenska medelklasshem. I sådana familjer där man sitter och äter middag ihop och diskuterar. Att han skulle flytta till Kalmar- och bo i ett hus granne med hennes föräldrar.

Och jag hängde där, försökte få kontakt med killen och visa på att jag visst var lite fin jag med- trots att jag bara grinade hela tiden. Jag hade ju helt klart drömt om Ramel istället.